Som du märkt har jag inte skrivit här på ett tag. Jag gick igenom en intensiv vår och i slutet av maj reagerade min kropp på det höga tempot på ett sätt som jag inte kände igen. Jag blev orolig för att jag pressade mig för hårt och min familj, vänner och arbetsgivare hjälpte mig att dra i bromsen.
Jag gillar att blogga, lär mig saker av det och kommer fortsätta att göra det. Jag hoppas också att det uppmuntrar och utmanar er som läser. Men när perioder kommer som tvingar mig välja vet jag att det är människorna i min närhet, dem jag lever livet tillsammans med, som måste prioriteras. Framförallt för att själv hitta balansen igen. Men faktiskt också ur ett rörelseperspektiv.
Vissa typer av rörelser kan hållas igång av sociala medier, bloggar eller marknadföringspengar. Men de brukar sällan sätta särskilt djupa eller långvariga spår i våra liv. Rörelser likt den Jesus startade är dock annorlunda. De hålls inte primärt igång av stora ord utan av ”stora liv”. De är inget du läser dig till, utan något du utsätts för. De är mer än en idé eller ett budskap – de är en slags kooperativ livstil som får vanliga människor att göra det ovanliga som de annars inte gjort. Det är ett självuppoffrande liv som drabbar till den grad att du själv också måste börja göra samma sak.
Jag tror Jesus visade denna sanning genom att prioritera det lilla och nära framför det stora och många. Som jag förstår honom talade han gärna till massorna, men det var några få och nära som fick hans hjärta. Folkskarorna var en bieffekt – de kom och gick och han lät det vara på det viset. Följaktligen lämnade han inte heller efter sig någon stor åhörarskara eller inflytelserik institution. Men det han lämnade efter sig var något mycket kraftfullare: några få, på djupet förvandlade liv. Detta var grogrunden till den rörelse som skulle komma att förvandla världen.
Om vi verkligen är på jakt efter en ny Jesusrörelse är det som sker tillsammans med de få, nära människorna mycket viktigare än det som hörs och syns för de många. Det handlar om ett sätt att leva snarare än om ett sätt att höras. Rörelser är som en smitta. Den är inte beroende av att synas, marknadsföra sig eller att ha plattformar att tala ifrån. Den hörs ändå eftersom alla talar om den. Den lever av en sak: Blir du väl drabbad så kastar den om hela ditt liv. Kraften är i vad den gör med dig och i sin förmåga att göra samma sak med de människor som är dig nära. Finns inte den kraften blir det ingenting oavsett hur många som ser, märker eller hör dig.
