Du har säker hört uttrycket ”lokal kyrka” eller ”lokala församlingar”. Den lokala församlingen är världen hopp fick vi lära oss genom Bill Hybels och Willow Creek. Men sen i somras har jag börjat undra om detta verkligen är det enda alternativet. Det kanske finns andra uttryckssätt att utmanas av när du funderar över vilken typ av kyrka Jesus leder dig och dina vänner in i.
Under 2 veckor fick vi smaka på livet som delokaliserad kyrka, eller nomadkyrka om du så vill. Vi var en mindre grupp, av både barnfamiljer, par och ensamstående, som reste runt och gjorde mission tillsammans.
Går det göra kyrkan på resande fot?
Att kyrkans uppdrag att göra Jesus känd fungerar bra som en kringresande gemenskap är ganska självklar. Men faktum är att allt som en kyrka ”gör” fungerar väldigt bra, om inte bättre, när vi är i rörelse:
- Gemenskap
Att dela ett missionsäventyr föder fram en djup form av gemenskap som gemenskapskvällar och gemenskapsbyggande aktiviteter i sig själva aldrig kan skapa. Tillsammans upplevde vi hur vi fördes samman i identiteten som Guds sändebud – ute på ett helig, viktigt och utmanande uppdrag. Vi blev beroende av varandra och tog risker tillsammans.
- Gudstjänst – Ordet, bönen och tillbedjan
Dagligen delade vi ordet för människor vi mötte vilket också skapade en hunger för mer av Guds Ord och Jesu närvaro i våra liv. Mötet med människorna och att se Guds handlande i vår vardag skapade tillbedjan och förundran över vår stora Gud. Behoven födde bön. Våra samlingar blev mer levande och nödvändiga och hade en naturlig utgångspunkt i det äventyr vi stod i.
- Lärjungaformande
Våra svagheter och tillkortakommanden blev än mer synliggjorda och omsorgen om varandra än mer nödvändig. Vi slipades mot varandra och utmanade varandra att praktiskt göra det vi läst i bibeln eller upplevde att Guds Ande manade oss till. På ett naturligt sätt hamnade vi i ansvarställning till varandra och alla blev delaktiga. Som kringresande normadkyrka finns inga hörn där några förblir passiva medan andra gör jobbet. Nomadkyrkan är en kraftfullt lärjungaformande gemenskap.
- Nattvard och dop
Dagligen ”bröt vi brödet och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje” på såväl restauranger, hemma hos varandra eller i parker och på grillplatser (Apg 4:46). Vi fick börja hela kalaset med ett dop i barnen pool och avslutade med två unga bröder som lämnade sitt liv i Jesu händer. Allt vad jag förstår att kyrka är gick att leva ut där vi var, ”där livet hände”. Kyrka fungerade utmärkt delokaliserad.
Är det i praktiskt möjligt över tid?
Att kyrka fungerar väldigt bra på resande fot är kanske inte så konstigt när vi betänker att det faktiskt var på precis det sättet som Jesus själv och hans lärjungar levde. Den fortsatta kyrkan är egentligen inget annat än en förlängning av det liv som Jesus modellerade för sina lärjungar under 3 års tid.
Men är detta praktiskt möjligt? Går det att göra under längre tidsperioder? Och hur går det förena med jobb, skola, familj?
Helt klart så är nomadkyrkan inte kompatibel med många livssituationer och svår att upprätthålla under längre tidsperioder. Jag tror därför att det skulle vara olyckligt att göra den till någon sorts normativ standard eller till något som nödvändigtvis ska permanentas. Men den är en möjlig väg. Och önskvärd oavsett om den varar för 2 veckor, 3 år eller ännu längre. Den kommer kräva mycket av uppoffring, en annorlunda livsstil. Du behöver bokstavligen svara ”ja” på frågan att lämna allt och följa. Och den ställer en rad utmanande följdfrågor. Men jag är övertygad om att den har så mycket gott att ge att vi inte vill vara utan det här perspektivet. Så låt den få vara med i din församlingsförståelse. Låt den utmana ditt församlingstänk och ditt lärjungaskap.
Sverige behöver nomadkyrkan: människor som överlåter sig till Jesus, varandra och uppdraget – men inte nödvändigtvis till en viss lokal stad eller plats. Jag ser framför mig kringresande andliga insatsstyrkor som drar fram över vårt land. De lämnar efter sig spår av nykläckta lärjungagemenskaper och smittar av sig i nya kringresande vildar. De skakar om det som alltid stått fast och andas frihet och experimentlusta. De har en enkel livstil och passionerade hjärtan. De andas, lever och genomsyras av Jesus. Vem vet, kanske är du en av dem som ska dra upp spåren för en kringresande nomadkyrka i vårt land.
2 Kommentarer
Skriv en kommentarRiktigt bra! Tack Gabriel! Men visst heter det ”nomad” utan r?
Ha ha. Jag är en sådan smålänning. Sätter in ”r” överallt när jag skriver eftersom de inte hörs när jag pratar.
Fint att det finns andra smålänningar som förstår och hjälper till när det behövs. Tack