Om du läst mitt förra inlägg kanske du hade förväntat dig något mer unikt om vad jag tänker att utgör församlingens DNA. Att kärnan av en organisk förståelse av församlingen var lite mer nytänkande och annorlunda. Om du kände så har du förstått mig rätt. Församlingens DNA är verkligen inget unikt. Det finns (tack och lov) som central grund i de allra flesta kyrkor. Många församlingar har DNA:t (oftast annorlunda uttryckt men samma innehåll) som sin vision eller självbeskrivning.
Fristadskyrkan i min hemstad talar om de tre områdena ”tillbedjan, gemenskap & mission” som grunden för sin församling. I ett EFS-kapell i Östersund stod orden ”närmare Jesus, närmare varandra, närmare andra” längst fram på väggen. Vackert uttryckt tycker jag. Bland enkla församlingar har det också uppstått olika sätt att tala om detta. En del talar om ”upp, in och ut”, dvs upp mot Gud, in mot varandra och ut mot världen. Fredrik Lagerström från nätverket Hjärta för Halmstad pratar ganska fyndigt om de tre Ge:na: Jesus, Gemenskap & Ge vidare. Neil Cole, som kanske är den som tydligast förknippas med den organiska rörelsen och som i varje bok han skriver på ett eller annat sätt lyckas klämma in församlingens DNA, talar om det som: Divine Truth, Nurturing Relationships & Apostolic Mission (begynnelsebokstäverna blir då DNA).
Finns det i bibeln? Inte uttryckt som en lista. Men ta bara två av de mest centrala texterna i NT, det dubbla kärleksbudet (Matt 22:34ff) och missionsbefallningen (Matt 28:18ff) så har du summerat ihop det: ”Älska Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd…” (kärleken till Jesus) ”…och din nästa som dig själv.” (kärleken till varandra – Familjen). ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar…” (Uppdraget till världen).
Du kan använda vilket sätt du vill att tala om det. Poängen är inte att komma på något unikt utan skala av till det enkla. Kraften finns i det enkla. Nyckeln till att se spontant växande rörelser är att behålla denna enkelhet i flera generationer. Vi vill ha ett fullt fungerande men samtidigt så enkelt DNA som möjligt att reproducera vidare till nya lärjungar, så att de i sin tur kan ge det vidare, som i sin tur ger det vidare… Det som skiljer en organisk förståelse av församlingen från andra är alltså inte något nytt eller unikt, utan att vi tror att detta enkla är fullt tillräckligt. Det organiska är inget tillägg utan en avskalning mot det mest centrala (därav benämningen Simple Church/enkel kyrka).
Så även om innehållet inte är så annorlunda kan det skilja vilken betydelse och funktion man ger DNA:t. I ett mer traditionellt församlingstänk är det vi talar om som DNA också något som ska genomsyra gemenskapen, men man tänker gärna att det sker uppifrån och ner. Organisationen har ett DNA som ledarskapet genom verksamheter, gudstjänster, förkunnelse och målskrivningar ska se till att kommer ner till församlingsmedlemmarna. Du blir del av gemenskapen genom yttre faktorer; deltagande i verksamhet eller medlemskap i föreningen. Utifrån ett organiskt perspektiv tänker vi tvärt om. Du är ”medlem” för att du på lärjunganivå är bärare av DNA:t – finns kärlek till Jesus, relationer till varandra och delaktighet i uppdraget? Du går alltså inte med i en organisk församling, du föds in i den. Utan DNA:t i varje lärjunge finns heller ingen församling, eftersom DNA:t i sig själv det sammanfogande klistret. Därför väljer många församlingar som tänker organiskt medvetet bort andra sammanfogande element, helt enkelt för att det är då vi tydligast märker DNA:ts verkliga status.
