Min utgångspunkt är att Jesus bygger sin församling genom ett inre verk i människors liv.  Detta inre verk har jag valt att kalla för ”församlingens DNA”. Hålls detta DNA hälsosamt är det fullt tillräckligt för att bygga, utbreda och strukturera Jesu församling. Församlingen fungerar i så fall både med och utan våra yttre mänskliga strukturer (kanske till och med bättre utan).

Här kommer jag presentera tre aspekter att se på detta DNA som jag kommer strukturera mitt bloggande utifrån.

1 DNA:ts grundstruktur

Individerna inom en art har inte identiskt DNA, men DNA:t följer en gemensam struktur. På denna nivån är det inte önskvärt med förändringar, utan de orsakar sjukdomar, infertilitet eller död.

När det gäller DNA:t för Kristi kropp, hur ser grundstrukturen ut där? Var går gränsen för vad som är förhandlingsbart utan att identiteten som Guds folk går förlorad?

En huvudtanke är att det är vid denna gräns som vi klarast ser vad evangeliet och församling är. Genom att skala av till detta lager kan vi ta bort de onödiga barriärer som hindrar evangeliet att färdas fritt och spontant över kulturgränser och längs redan existerande mänskliga nätverk och relationer. Det är där vi kan återupptäcka den smittsamma rörelse Jesus först startade.

Förutom att ge mig på jakt efter det som inte är förhandlingsbart, vill jag också i denna del dra ut några av de konsekvenser som följer av detta. Jag vill försöka beskriva ett antal förskjutningar som jag tycker sker om vi låter utgångspunkten vara i ett inre DNA i varje lärjunge, snarare än i kyrkans yttre strukturer. Förskjutningar som för mig varit viktiga i letandet och experimenterandet med nya uttrycksätt för församlingen i vår tid. 

2 ”Vårt” DNA 

Nästa aspekt är att se på DNA:t utifrån det faktum att det är något unikt i varje enskild individ. Livet klonar sig inte utan reproducerar sig. Detta innebär att DNA:t är i en ständig förändringsprocess. Det gamla sätter ramarna men det nya har utrymme att utveckla livet vidare. I förlängningen är detta en förutsättning för att livet ska förbli hälsosamt och kunna anpassa sig till nya omständigheter.

När vi flyttar över detta på församlingen inser vi att trots att det finns saker som inte är förhandlingsbara, finns det stort utrymme för variation. Att den kristna tron har haft den framgång över världen som den haft är till stor del en konsekvens av att den redan från början, i Nya testamentet, ägt denna egenskap att modifieras. Guds församling är inget statiskt koncept utan mångfald till sitt väsen.

Jag vill hävda att det som gemensamt växer fram som visioner (drömmar/bilder av framtiden som för oss framåt), som värderingar (det vi prioriterar som eftersträvansvärt) och som praktiker (sätt som lärjungaskap, mission och församlingsliv tar sig uttryck) tillhör detta förhandlingsbara lager. I varje rörelse – oavsett om man uttalar dem eller inte – växer detta fram genom att delvis ta spjärn emot och delvis omfamna det man fått med sig från generationerna innan.

Denna del av bloggen kommer jag beskriva ”vårt” unika DNA som växt fram i just det sammanhang som jag fått vara en del av de senaste 8 åren. Både det vi är och det vi längtar efter. Hur ser våra värderingar, visioner och praktiker ut?

Detta skriver jag av två anledningar. Dels skriver jag för vår/min egen skull. Vi har behov att kontinuerligt uttala och sätta ord på hur vårt DNA ser ut och medvetandegöra oss om vad vi gjort till vårt under den tid som gått.

Men jag hoppas också att ”vårt DNA” kan inspirera dig/er vidare som är släkt på lite längre håll. Vårt DNA  är inte värt att klona. Det måste förändras, förbättras. Jag har inget färdigt koncept. Men mitt i vår ofullkomlighet, tror jag vi bär på mycket som är värt att reproducera. Och jag tror det kan vara en hjälp i din/er process att forma ert DNA. Därför vill jag dela med mig av det.   

3 Församlingens reproducerande förmåga

Levande varelser har, till skillnad mot mekaniska system, en enorm förmåga att forma sig efter den verklighet de växer fram i. Två frön med identiskt DNA ger olika slutresultat, inte i frågan om vilken sorts växt som växer fram, men hur den ser ut. Varje individ har alltså förutom sitt DNA också ett helt unikt sätt som detta DNA tar sig uttryck, allt beroende av den miljö där livet växer fram.

När vi för över detta på församlingen blir frågan om det går att starta nya församlingar som tar del av samma fantastiska förmåga som livet har. Gör en mer organisk förståelse av församlingen det möjligt att samma DNA kan utvecklas till unika gemenskaper, där varje är specifikt anpassad till just sin kontext och sammanhang? Jag tror det. Och jag tror det är en av de största styrkorna med en organisk förståelse av församlingen.

Hur ser då församlingsplanterande ut ifrån det här perspektivet? Hur blir församlingsplantering något som mer är att likna vid ett frö som planteras än vid ett färdigt träd som omplanteras. Hur kan vi se unika, lokala gemenskaper startas som inte är föranpassade utan snarare formar sig efter sin kontext under det att de växer fram?

Jag hoppas detta ska göra oss än mer reproducerande till vår natur både som lärjungar, församlingar och rörelser.