Vad menar jag med organisk kyrka? Det är vad jag vill svara på här för att senare fortsätta att försöka sätta ord på vad det praktiskt innebär.
Inte en modell
Ofta beskrivs organiska församlingar som en församlingsmodell. Det är ett sätt att göra kyrka på. För att förstå vad jag menar med organisk kyrka måste du följa med mig bortom denna föreställning. Om jag vill tala om den modell som oftast förknippas med organisk kyrka väljer jag istället benämningen husförsamling. Husförsamlingar är enkla, ofta medvetet små och fristående församlingar som relaterat till varandra i icke-hierarkiska nätverk. De ser inget behov av en egen separat kyrkbyggnad utan träffas varhelst det är naturligt, ofta i ett hem, därav namnet husförsamling.
Men organisk kyrka är en benämning som går bortom strukturerna. Det är ett tankesätt. Ett par nya glasögon, eller paradigm, att se på världen, människor, kyrka, lärjungaskap och ledarskap utifrån. Personligen har det lett mig in i en process där jag fått tänka om mycket av det som jag trodde jag visste.
Detta tankesätt funkar alltså oavsett i vilken kyrkmodell du är i (men du kommer märka att det funkar bättre i vissa och mindre bra i andra).
Metaforer som formar vårt tänkande
Kärnan handlar om hur vi ska förstå Guds handlande. Vilka bilder beskriver bäst hur Jesus formar våra liv och bygger sin församling? Jag är övertygad om att Jesu brud, Kyrkan, är något helt unikt och avskiljt allt annat vi känner till. Men för att förstå och kunna tala om henne måste vi, trots att de är bristfälliga, ändå använda metaforer. Jesus gjorde detta hela tiden. Och valet av metaforer formar vårt tänkande.
Det mekaniska synsättet
Sendan slutet av 1600-talet har väst präglats av en mekanisk världsbild som på ett dominerande sätt format vår syn på Guds handlande. Guds skapelse ansågs organiserad på liknande sätt som mänskliga system och maskiner. Världsalltet och levande organismer var Guds maskiner, likartade våra i struktur, men självklart mer komplexa än de vi människor kunde åstadkomma.
Följaktligen blev också kyrkan en maskin. I stället för att vara människors institution var hon Guds institution – men dock fortfarande en institution. Självklart har hon ansetts mer fulländad, men ändå liknande i sin struktur och väsen med mänskligt skapade företeelser som skolor, föreningar, organisationer eller företag.
Organiskt perspektiv
Men något har hänt under 1900-talet. Vi har upptäckt hur levande organismer har en helt annan utformning än mänskliga maskiner. Världsalltet ter sig inte lika mekaniskt greppbart ut längre. Naturen uppvisar självorganiserande och till synes kaosartade system som inte går att kontrollera eller förutse. Förutom i livet ser vi dem i hur idéer sprid, hur samhällen växer fram, hur rörelser uppstår, i marknadsekonomiska krafter och i hur meteorologiska system utvecklas.
Tänk om detta är rätt kategori att hämta metaforerna till kyrkan ifrån? Tänk om Jesus medvetet valde naturen som sin primära källa till liknelser och metaforer? Kanske är kyrkan lika oförutsägbar som livet.
Kyrka är då inget vi ska planera, organisera eller bygga. Jesus bygger sin församling, och han gör det organiskt. Kyrka är något vi ska leva, vara del av, bidra till. Vår uppgift i församlingen är snarare att likna vid myran som instinktivt bidrar till stacken genom att vara just myra. Inte arbetaren i ett mänskligt husbygge som statiskt följer ritningar och konstruktörers förutbestämda planer. Ledarskap är således inte heller arbetsledare och konstruktörer, utan flitiga myror som går före i att tjäna.
Kyrkan kan och ska inte bemästras. Det är inget vi ska lära oss att göra. Hon är en följdeffekt som spontant uppstår när vi gemensamt lever väl som lärjungar under Jesu herravälde. Kyrkan är ytterst, oavsett församlingsmodell, aldrig något annat än summan av sina lärjungar.
Varför är detta viktigt?
Om vi bara ser organiska, enkla kyrkor som en modell eller yttre strukturförändring blir resultatet en ganska odramatisk omställning från ett stort event i en kyrkbyggnad till en liten gemenskapskväll i hemmet. Men vi behöver mer än fler nya och lite annorlunda församlingar. Vi behöver mer än ett nytt sätt att ”nå människor”. Vi behöver nya ögon att se med. Vi är något annat än det vi trott oss vara. Om vår kyrkförståelse forfarande bottnar i våra mänskliga organisationer (oavsett om de är små eller stora, enkla eller komplexa) är vi fortfarande lika blinda för hur Gud handlar och för vår identitet som Guds folk. Det är dags att på allvar ge oss ut på upptäcktsresa efter den världsförvandlande rörelse Jesus först startade.
2 Kommentarer
Skriv en kommentar[…] Blad skriver på sin blogg om skillnader mellan organisk och mekanisk kyrka. Som hybridförsamling tror jag att vi kan vara en församling som är organisk […]
Jag kommer skriva om just det här den närmaste veckan. Och ja, jag tror det kan vara ett alldeles utmärkt allternativ att vara en hybrid på det sättet ni beskriver. Jag ser inte det mekaniska och organiska som två kategorier som nödvändigtvis utesluter varandra, även om det kanske kan verka så på bloggen än så länge. Men jag har känt att jag varit tvungen att dra upp kontrasterna tydligt för att lägga en grund för de begrepp och tankesätt jag använder på min blogg. I det sammanhang jag själv tillhör har vi t.ex. under vägens lopp gjort en resa där vi till olika grad haft mekaniska ramar runt det organiska livet (även om vi steg för steg valt att montera ned dem).
Däremot tror jag precis som ni säger att man måste vara medveten om vad som är den primära identiteten och drivkraften. Det är det organiska som har kraft att ge liv. Det mekaniska har inte liv i sig själv utan kan bara ge ramar för livet. Det organiska kan därmed leva utan det mekaniska men inte tvärt om.
Maskiner är också bra på att ge resultat men de förökar sig aldrig som organismer gör. Risken med allt för mycket mekanisk struktur runt det organiska livet är därför att det tenderar att begränsa tillväxt till addition istället för multiplikation. Men som sagt, jag återkommer med ett blogginlägg i saken.